De stora fäderna till Neue Deutsche Härte är Die Krupps, Laibach, Kraftwerk och DAF - faktiskt band från det postindustriella området. Karaktäristiskt är deras tyska texter, parade med ett hårt sound. Men första gången folk talade om "Neue Deutsche Härte" var när Oomph! släppte sitt album "Sperm" i mitten av 90-talet. Senare kom band som Schweisser, Fleischmann och Prager Handgriff och Rammstein anslöt sig också till deras stil och blev till och med internationellt kända.
Bandnamnen visar redan på närheten till den industriella tidsåldern, som det gamla industriella ljudet också var tillägnat: Eisenvater, Von Den Ketten, Stahlhammer, Megaherz. Musikens närhet till rock och metal är tydlig. Men "Neue Deutsche Härte" levde också upp till sitt namn med sången. Djupa röster, rullade "R", militärsång, tvetydiga uttalanden, meningsfulla antydningar med stort utrymme för tolkning: Texterna hyllar maskulinitet och kamp och tolkas inte sällan i riktning mot en högerinriktning. Tillsammans med musikernas martialiska framtoning är denna eftersmak också svår att få bort, även om många band i Neue Deutsche Härte uttryckligen uttalar sig mot högerradikalism eller glorifiering av krig och det tyska förflutna. Representanter för Neue Deutsche Härte vid gotiska festivaler är till exempel Eisbrecher och Stahlmann.
