Alla kundrecensioner av Patrik G.
Postat den: 8 januari 2016
UFO kör sin stil
UFO kör på med sin stil. Vinnie Moore eran kännetecknas av mer bluesig Hard Rock men UFO känns alltid igen. Är du oinsatt vad gäller senare UFO lyssna in dig på Seven Deadly, men detta kan även sägas för Moore eran överhuvudtaget, då den varit jämn.
Postat den: 8 januari 2016
Mycket bra samling
En fin samling av väntade och mer obskyra låtar, och inga upprepningar från The Doors första samling "13" återfinns på denna heller. Denna nyutgåva av Rhino har dessutom ett par extraspår i form av B-sidor. En bra komplettering eller en introduktion? Rekommenderas som båda!
Postat den: 12 december 2015
Överraskande bra!
Road Fever är starkare än debuten på samtliga fronter, i synnerhet riffandet och låtsnickeriet. Bra produktion och framförande.
Läcker transparent röd vinyl.
Postat den: 1 december 2015
Bästa sedan Symbol of Salvation
Armored Saint låter hungrigare än på länge, materialet är genomgående starkt och låt uppställningen dynamisk. Utmärkt produktion. Läcker box du bara hittar i EMP via Sweden Rock Shop.
Postat den: 1 december 2015
Nordamerikas motsvarighet till Hardcore Superstar?
Tja, så kanske man delvis kan säga. Men också Hanoi Rocks, Starz, Guns N´Roses, tidiga Mötley Crûe, Ratt... Duktigt låtsnickeri. Rekommenderas varmt till fans av nämna storheter och om du gillar kvalitativ Hard Rock i allmänhet.
Postat den: 1 december 2015
Sveriges bästa Heavy Metal band
Denna slåss med Lightbringer i toppen av RAM:s diskografi. Tufft, varierat, catchigt och ytterligare mognad. Gjord av fans av Heavy Metal till fans av Heavy Metal.
Postat den: 23 januari 2015
Lemmys gamla manager misstyckte angående Bastards
...som gruppnamn, vilket var vad Lemmy först hade tänkt kalla sitt post-Hawkwind band. Så småningom fick ett Motörhead album bära titeln. Bastards är ett av Motörhead:s allra bästa album, här som en bildskiva. Förvisso lite trist att man inte körde på original omslaget, när skivan fortfarande bar arbetstiteln Devils ty den är frän.
Tyvärr ser bilderna på baksidan otydliga ut, vilket ger ett bootlegintryck. Men den är annars av intresse för Motörhead samlaren.
Men musiken är en annan femma; för den som inte hört Bastards:
Produktionen av Howard Benson är fläskig och polerad och jag önskar att man hade arbetat med Benson än idag. Bastards släpptes först på ZYX, ett obskyrt bolag baserat i Tyskland. Tyvärr lades bolaget ned kort därefter och Bastards fick inte den marknadsföring den borde fått, vilket är trist ty Motörhead visar upp sin tyngd men också variation. Burner var första smakprovet från albumet, en rasande uppvisning som bådade gott efter besvikelsen efter March Ör Die. Öppningskvartetten med On Your Feet Or On Your Knees, Burner, Death Or Glory och I Am The Sword var den bästa öppningen på en platta sedan Orgasmatron. Därefter blir skivan stundtals mer sansad, exempelvis Lost In The Ozone, ett par raka rocklåtar i Born To Raise Hell och Bad Woman, men mörkret i Liar och avslutande Devils är en mäkt i sig.
Detta skulle tyvärr bli den sista skivan gitarristen och låtskrivaren Würzel var helt delaktig i, och man kan säkert säga att hans frånvaro har lett till ofta mer ojämna skivor sedan dess. Würzel avled 2011 efter sviterna orsakade av hjärtproblem. En trevlig man och en viktig medlem i Motörhead under ett årtionde. Vila i frid.