Gotikerna söker konfrontation med döden. Detta betyder dock inte att de är trötta på livet eller att de särskilt vördar döden. Snarare ser de skönhet i förgängligheten och uppmanar sig själva att njuta av livet eftersom varje dag kan vara deras sista. På den gotiska scenen finns det inga stolscirklar eller paneldiskussioner, inga meditationer eller workshops som handlar om döden. Musik, motiv och texter är till för personlig konfrontation och tyst reflektion.
Memento Mori
Håll dig i minnet att du måste dö! Detta är översättningen av den rimmade predikan "Memento mori". Vi känner till uttrycket från dödsannonser eller gravstenar. Andra rim är också nära besläktade: "Media vita in morte sumus", betyder "Mitt i livet är vi i döden". "Mors certa hora incerta" betyder "Döden är säker, timmen osäker". Dessa ordspråk är populära inom den svarta scenen, till exempel i tatueringar eller T-shirttryck.
Vanitas
Vanitasmotiv är också populära inom den gotiska scenen. Vanitas står för förgängligheten hos allt jordiskt och betyder något i stil med: Det betyder: tomhet, fåfänga, lögn, värdelöshet. Typiska motiv är skallar, timglas eller något som klargör att människan inte har någon makt över livet och oundvikligen måste lämna det. Kunskap, rikedom, skönhet, makt: med döden sönderfaller allting. En grundläggande idé som den gotiska scenen gärna håller i minnet. I oden "Vanitas! Vanitatum Vanitas!" av poeten Andreas Gryphius från 1643 kan man spåra innebörden.
Dödens dans
Vid midnatt kommer de döda ut ur sina gravar och dansar. På så sätt tar de kontakt med de levande och sprider budskapet: "Vad ni är, var vi; vad vi är, kommer ni att bli!". Dödsdansen har avbildats på målningar och väggar sedan medeltiden. Bilderna av de dansande skeletten understöds av verser. På den svarta scenen är dödsdansen ofta eponym för fester. Många sånger i scenen beskriver den också, till exempel sången "Totentanz" av Corvus Corax.