Människor behöver fack för att ordna världen, och även i en subkultur som den gotiska scenen försöker människor definiera sig själva och andra. Resultatet är många roliga eller till och med allvarliga illustrationer som flyter runt på internet och som är tänkta att förklara gotiska typer. Den som rör sig inom scenen inser dock snabbt att alla stilar mer eller mindre har blandats under årtiondenas lopp. Trots detta orienterar goths sina outfits mot vissa ursprungliga typer och mot nya influenser. Dessa är några av dem:

Människor behöver fack för att ordna världen, och även i en subkultur som gothscenen försöker människor definiera sig själva och andra. Resultatet är många roliga eller till och med allvarliga illustrationer som flyter runt på internet och som är tänkta att förklara gotiska typer. Den som rör sig inom scenen inser dock snabbt att alla stilar mer eller mindre har blandats under årtiondenas lopp. Trots detta orienterar sig goths med sin outfit på vissa originella typer och på nya influenser. Dessa är några av dem:

Nya romantiska

Steve Strange, en konststudent och senare sångare i bandet Visage, är ansvarig för New Romantics stil. Han var ett fast inslag på Londons klubbscen i slutet av 70-talet och var värd för Bowie- och Roxy Music-kvällar. Vid dörren till sin Blitz Club släppte han bara in gäster som bar den mest upprörande klädseln som var möjlig. David Bowie var den tidiga modellen för denna idé med sin scenkaraktär Ziggy Stardust. Om du tittar på den officiella videon "Ashes to Ahes" av David Bowie kommer du också att upptäcka Steve Strange och några andra besökare på klubben i typiska New Romantic outfits. Smink och kläder spelar också en stor roll i videorna från bandet Visage (Visage, Fade to Grey).

De nya romantikerna kom samman på grund av mode, även om de delade en liknande musiksmak av new wave, synthpop och discobeats. Adam Ant och Boy George var bland de kända företrädarna för denna genre. Ett av de karakteristiska dragen var den visuella suddigningen av könen. Adam Ant:s romantiska piratlook skapades för övrigt vid den här tiden av modedesignern Vivienne Westwood.

Extravagant, dekadent och narcissistisk - det var de egenskaper som New Romantics beskrevs med i offentligheten och de var inte särskilt populära - varken i pressen eller i samhället. Inte ens i New Wave-scenen möttes de av stor kärlek, eftersom de inte satte musiken i förgrunden, utan kläder och frisyrer.

Modet var dock alldeles för ytligt för New Wave-scenen. Det talades om att New Wave skulle säljas ut och för första gången skulle kritik av kommersialiseringen av subkulturen komma att framföras. Inte för sista gången, för denna kritik fortsätter än i dag. Dagens visuella avknoppningar av New Romantics återfinns mest sannolikt i japanska subkulturer som Visual Kei. Mode och smink från den tiden har dock fortfarande ett inflytande på den svarta scenen idag, som i så fall tillåter starka färger och romantiskt pompa och ståt.

Waver

The Wavers var den mörka fraktionen inom den musikaliska subkulturen i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Hos dem var det - till skillnad från New Romantics - musiken som stod i förgrunden, även om outfiten också spelade en viktig roll. Wavers överdrev "borgerliga outfits" och satte därmed en ironisk prägel på dem. De rufsiga frisyrerna från 60- och 70-talen blev ytterligare rufsiga till det absurda i den nya vågen och sidorna rakades helt enkelt bort helt och hållet. Kostymjackor köptes alldeles för stora och fladdrade runt med skjortorna och de breda blusbyxorna. Skorna var inte bara spetsiga, utan vansinnigt spetsiga med pikar, och redan nu undergrävdes de sociala klädnormerna. En tydlig avgränsning. Sminket var lika slående. Inte bara en mjuk eyeliner, utan en tjock svart kajallinje, långt utanför ögat. Inga vackert sminkade läppar, utan knallrött smetat läppstift. Den dominerande färgen var svart, men det fanns också många färgglada kläder. De bar överdimensionerade kors, rosenkransar och esoteriska symboler för att överdriva samhällets religiösa lojalitet och för att provocera.

På 80-talet var det musiker som The Cure, Siouxsie and The Banshees, Anne Clark och Gary Newman som pekade ut nya visuella och musikaliska riktningar. För övrigt bar Robert Smith från The Cure, som är självaste sinnebilden av waver, också vita gympaskor och färgglada skjortor med alldeles för stora kavajer i början av sin karriär.

Det var först senare, när scenen gradvis blev dystrare, som Robert Smith övergick helt till svart. Tillsammans med 80-talets goths kallas wavers fortfarande för oldschool-goths i dag. Det spelar ingen roll om de faktiskt fanns på 80-talet. Det som avses är stilen.

Gruftis

Gruftis är det som till stor del förknippas med begreppet Goth. Gruftis såg ut som om de var nyss hämtade från en skräckfilm. Övergångarna mellan scenens typer är dock flytande och etiketterna är bara efterhandskonstruerade hjälpmedel för gruppering. Det fanns inga klassificeringar på den tiden. Det var i själva verket en enda scen och de flesta medlemmarna insåg inte ens att de bildade en ny subkultur.

Med tanke på tidens normer verkade Wavers ta en del tid att vänja sig vid. De möttes med förakt, skepsis, oförståelse och försiktighet. Goths däremot skrämde verkligen samhället. De ville inte provocera, de ville hålla sig helt åtskilda och bli lämnade ifred. Med sin utstyrsel och smink hänvisade Gruftis till skildringen av vampyrer i slutet av 70-talet. "Dead make-up" kallade de det när de täckte sina ansikten med vit smink och målade ögonen till mörka grottor med svart ögonskugga. Det måste vara ockult, så läskigt och symboliskt som möjligt. Deras kläder påminde om klänningar och nunnornas rockar. De bar slöjor och svarta handskar som karaktärer från gotiska romaner. Prototypen för goths anses till exempel vara "Rat", som presenterades i en bildberättelse i ungdomstidningen Bravo i början av 1980-talet.

Wavers var någorlunda socialt acceptabla med sitt utseende, goths var inte det. Det är så här man kan göra en provisorisk distinktion. Den musikaliska kontrasten kan också bara beskrivas vagt. Man skulle kanske kunna säga att wavers var mer bekväma med synthesizers och även med lättare ljud, medan goths svepte in sig i dystra ljud och djupa röster. Men även det är bara ett försök till differentiering.

EBMers

EBMers var också en del av scenen redan på 1980-talet, även om de var visuellt och musikaliskt skilda från goths och wavers. Deras fokus låg på elektronisk kroppsmusik (EBM), som var aggressiv och elektroniskt påminner om marschmusik med slagord. Musikens rötter låg i brittisk industriell musik blandat med minimal electro. Sången var egentligen mer som skrikande och påminde om militär drill.

Under kalla kriget handlade elektronisk musik om strid och militär och krig och terror. Följaktligen gillade folk också att klä sig i kamouflagefärger med kängor och uniformer. Den kyliga och hotfulla industrialiseringen var också ett stort tema. Tekniska framsteg var skrämmande eftersom de verkade själlösa. EBM-musiken spelade med detta - och det gjorde dess anhängare också. Till och med deras hår - stylat till flata frisyrer - var mycket kantigt och kantigt. Maskindelar fungerade som symboler. Mottot var: "Arbete, svett och muskelkraft".

Medan DAF och Die Krupps gjorde sin grej med oss i början var det band som Front 242, The Klinik eller Nitzer Ebb som utvidgade EBM-genren. Band som Skinny Puppy och Ministry var pionjärer i Amerika.

Att scenens strömningar också inspirerade varandra kan man till exempel se i Depeche Mode, som kombinerade extravagant popmusik och industriellt sound, kombinerade detta med mörk styling och ibland stod på scenen med en slägga. Ett imponerande exempel på denna blandning är den officiella videon till "People are People".

Svart romantisk

Många år efter att Waver och Gruftis upplevde början på den svarta scenen uppstod en ny strömning i mitten av 90-talet. De svarta romantikerna trädde in i den mörka cirkeln. De fokuserade visuellt på den viktorianska eran eller på romantiska vampyrfilmer som "Intervju med en vampyr". Många skräddarsydde sina genomarbetade klänningar troget originalet. De unika delarna var handgjorda enligt historiska förebilder. Inte alltid, men ofta. Cienoliner, byster, puffärmar, ringkjolar, fläktar och klockkjolar för damerna, frockrockar, uniformsjackor, topphattar, promenadkäppar och fransiga skjortor för herrarna. Den viktorianska picknicken har varit en integrerad del av den största gotiska festivalen, Wave Gotik Treffen i Leipzig, i flera år och är mycket välkänd även utanför scenen.

Vad som är mindre känt är att de svarta romantikerna inte tycker så mycket om när folk kallar deras kläder för en kostym. För dem själva är kläderna en del av en nostalgisk identitet. Det kan vara naturligt att anta att de historiska kläderna finns i teatergömmorna snarare än i den vanliga garderoben, men detta antagande är fel. Naturligtvis finns det alltid hängare, men de riktiga svarta romantikerna lever sina kläder med hjärta och framför allt med själ, även de som inte är skickliga på skrädderi. Deras scentillhörighet visas till exempel genom smyckessymboler, vitkalkad hud, smink och skor.

Många svarta romantiker bär de tidiga wavernas pikar. Deras musik, om man vill sätta den i fack, återfinns snarare inom neoklassisk, eterisk wave och hednisk folkmusik. Typiska band är Dead Can Dance eller Faith and the Muse. Men det betyder inte att en svart romantiker inte också lyssnar på The Cure eller Nitzer Ebb. Återigen är klassificeringen bara ett försök.

Batcaver

The Batcaver är den svarta scenens new age punks. Deras ursprung ligger i postpunk och gothrock, med band som Virgin Prunes, Sex Gang Children eller Alien Sex Fiend and Specimen. De uppträdde alla på den berömda klubben Batcave i London, som var mötesplatsen för scenen i den brittiska huvudstaden i början av 80-talet. Visuellt fanns många typiska punkelement fortfarande kvar i postpunk, till exempel hos stilikonen Siouxsie Sioux. Trasiga strumpbyxor, nätskjortor, säkerhetsnålar, läderjackor, nitar, knappar, stövlar.

Långsamt försvann den här klädstilen från den svarta scenen tills den praktiskt taget återuppstod från de döda i mitten av 90-talet. Band som Cinema Strange eller Scarlet's Remains intog scenen. Deras fans blandade sina outfits från den ursprungliga stilen, dödsrock och skräckpunk. Resultatet blev den typiska Batcaver-utrustningen i gotisk punkstil med deathhawk (en olycksbådande variant av mohawk), riven nät-, läder- eller kostymjacka, patchar, stövlar och kusliga accessoarer. Batcaverna är dock mer kända för att hylla färgstarka skräckbilder - i stället för att tematisera världslängtan och döden - och för att vara allt annat än kontemplativa och introverta - punkare, alltså! Även här fungerar generaliseringar bara som en grov klassificering.

Cyber Goth

Hur cybergothern förirrade sig in på den svarta scenen är det ingen som riktigt vet. Någon gång efter millennieskiftet var de där, de neonfärgade figurerna med sina dreadlocks i plast, bondagebyxor och färgglada böjliga lampor i händerna som de frenetiskt viftade med på dansgolven. Det hela påminde mer om techno och raverscenen. Detta är förmodligen också inkörsporten till den svarta scenen, som musikaliskt sett var starkt involverad i technoida musikgenrer på 2000-talet och därmed bildade en skärningspunkt med raverscenen.

Cyberna betraktades med skepsis och till och med fientlighet eftersom de allvarligt störde den vackra svarta reträtten. De saknade all koppling till den svarta scenen och gotharna kunde inte göra något åt beteendet, svetsglasögonen, gasmaskerna, munskydden och de grälla neonfärgerna. Cybers typiska industridans passade i bästa fall in i EBM. Gruppdansen, där dansarna ställde upp sig på rad och kastade armarna synkront, mötte fullständig oförståelse.

Då gothscenen tenderar att vara defensiv snarare än offensiv, tolererades de neonfärgade cyberna men utestängdes. Så småningom försvann cybergoth återigen från de svarta klubbarna. Till och med på den svarta scenens festivaler finns det idag knappast några representanter för denna dansklubbsromantik från slutet av tiden att se. Och om de gör det, så är de (o)hemligt leende och undvikande. Individuella stilelement som munskydd eller konstgjorda dreadlocks kan fortfarande ses. Men cybers har inte lyckats etablera sig i den svarta underjorden. Undantagen bekräftar regeln.

Steampunk

Steampunk är en variant av svart romantik. Här är dock inte viktorianska kläder kopplade till gotisk litteratur och vampyrhistorier, utan till fantastiska berättelser och äventyrsromaner - till exempel av Jules Verne eller H-G. Wells, eller till och med med filmer som "Wild Wild West" med skådespelaren Will Smith.

Flygmaskiner, ångmaskiner, robotar, raketer och datorer berörde fantasy, skräck och den viktorianska eran. Resultatet blev en extremt kreativ ny trend på scenen, som kunde etablera sig med sina outfits och framför allt sina accessoarer och sin detaljrikedom. Trots detta finns det betydande skillnader mot andra underscener. Med sin stil lever steampunks en fritidskultur med kul att klä ut sig och pyssla - nästan som rollspelare. Deras klädsel tjänar inte nödvändigtvis till att skilja sig från andra, utan till att underhålla sig själva.

Men steampunkarna återupplivade den gamla gör-det-själv-idén som tidigare var rådande inom waver- och gothscenen och senare bland de svarta romantikerna. De imponerade med egentillverkade konstruktioner, självsydda kläder och enorm uppfinningsrikedom. Det fanns också musikaliska beröringspunkter här och där. Under tiden har steampunkarna bildat en egen scen med egna festivaler, evenemang och marknader. Trots detta kan man ofta beundra dem på stora gotiska festivaler, till exempel på den viktorianska picknicken vid Wave Gotik Treffen i Leipzig.

Metal Goth

Om Metal Goth verkligen existerar? Det är inte helt klart, eftersom många goths har hittat in i den svarta scenen genom metal, men utan att förändras särskilt mycket. Särskilt på 90-talet förde band som Paradise Lost, My Dying Bride eller Anathema dem närmare varandra. Death metal, death doom, gothic metal, gothic rock och neoklassisk musik blandas med andra genrer på festivaler. Både gotiker och metalfans stod framför scenen. Det fanns skärningspunkter i kläder, attityd och musik. Alla var också bekanta med döden, djävulen och teatralik. Ingen var rädd för den andra, även om båda subkulturerna har olika förhållningssätt till musiken. Medan metallfansen är extroverta och festar högt, är goths mer introverta.

I samband med att subkulturerna konvergerade förklarade scentidningar utan vidare att mjukare band som Nightwish, Within Temptation eller Xandria också var Gothic Metal, och musikerna erbjöd fanskapet ytterligare alternativ med Symphonic Metal och Neue Deutsche Härte. Metalscenen och den gotiska scenen har aldrig riktigt blandats, men inget står i vägen för ett ömsesidigt besök.

Om man vet lite och tittar noga märker man dock att subkulturerna skiljer sig åt. Inom metal är det till exempel mer sannolikt att man hittar de klassiska könsrollerna än hos wavers eller goths. Det finns också skillnader i beteende och dansstil. Även här är klichéer naturligtvis bara hjälpmedel och inte en lag.

Medieval Goth

Hur kom medeltidsfantasten in i den svarta scenen? Det är säkert många som har frågat sig det. Återigen, det fanns inte DEN dagen då medeltidskläder plötsligt gjorde sitt intåg på festivaler. Ett försök till förklaring:

Både delar av den svarta scenen och medeltidsfans älskar den romantiska synen på det förflutna och har en förkärlek för det fantastiska och magiska. Häxor, till exempel, kan man hitta i båda områdena. Den medeltida scenen och gotiska scenen älskar sina reträtter som en slags verklighetsflykt bland likasinnade. Goter var en välbekant syn på medeltidsmarknader någon gång. De kände sig hemma bland riddare, jungfrur, orcher, häxor och trollkarlar. Även vid larp-evenemang bytte många goths ut sin svarta dräkt mot linnekläder och blev alver, häxor, den inkarnerade döden eller andra karaktärer i rollspelet.

Slutligt fördes medeltidsbodarna och riddarfesterna utan vidare till den svarta scenens festivalplatser. Pionjär är till exempel Wave-Gotik-Treffen i Leipzig, som har haft en permanent medeltidsmarknad sedan 1992.

Musikaliskt hade band som Rammstein (Neue Deutsche Härte) och In Extremo (medeltidsrock) en viss likhet. Band som Faun, Corvus Corax eller Subway to Sally tilltalade också båda scenerna. Så medeltidsfansen tillhör inte alls den svarta scenen. Men det finns ett nära band och folk respekterar varandra.

Asiatiska influenser

De senaste influenserna som strömmar in i scenen kommer från Japan. Trender som manga, anime och cosplay är visuella förebilder. Här spiller dock oftast bara de mörkare delarna av japanska subkulturer över. Från cosplay, det vill säga representation av karaktärer från dataspel, filmer eller serier, är det ofta skurkarna som gör det. En stor trend på den svarta scenen var och är de horniga huvudbonaderna på den mörka fen från fantasyfilmen MALEFICENT. Lolita från en annan japansk subkultur blir den gotiska Lolita i den svarta scenen och leker med utseendet på viktorianska porslinsdockor på ett mörkt sätt. Visual Kei, imitationen av musiker från JPop- och JRockscenerna, återfinns också i gothscenen - här mest som en modestil.

Gotiska trender

Den svarta scenen består inte längre bara av goths av den gamla skolan, utan har under de senaste 40 åren blivit en ibland mycket färgstark målgrupp på grund av många influenser. "Syfte" eftersom alla underscener inte gillar varandra och det bildas distinkta grupper på festivaler som också går på väldigt olika konserter och evenemang. Man accepterar dock att stora festivaler endast kan komma till stånd genom att en bred publik nås genom de många underscenerna.

Den ordnade förvirringen ger alltid upphov till nya experimentella stilar: Pastellgoth, hälsogoth, kommersiell goth, plyschgoth, chicgoth, feegoth, fetischgoth, hippiegoth - variationerna är oändliga. Dessa är dock inte verkliga underscener, utan bara flammande hashtaggar i sociala medier.

Fakten är att på grund av de många influenserna inom den svarta scenen är alla indelningar i fack faktiskt föråldrade. Det finns fortfarande enskilda exemplar av de definierade grupperna, men på det stora hela blandas klädstilar, musikgenrer, accessoarer, smink och frisyrer vilt.